TidsLiv

Du gjorde vad du kunde för att överleva. 

Som ett barn satte du upp regler. Det kan ses som idiotiska regler. 

Men du var en överlevare redan där och då. 

Och du bestämde dig för att överleva.

Att strategierna gick ut på att förändra och förminska kunde inte du rå för. Du hade ingen aning om hur du skulle hantera situationen som du inte ens hade namn för. Hur skulle du kunnat göra annorlunda? Du kunde inte ens uttrycka vad som kändes mer än att du visste att det kändes fel. Men allt annat var rätt så därför gjorde du dig själv till felet. Det var lättast så. Att klä sig i skulden och låta resten av världen gå fri. Trots att det gjorde dig till fånge. Till skyldig. Till ett monster. Det var ändå enklast. Att rikta allt inåt. Det var lättast. Det är hemskt att tänka på och förstå, att det faktiskt var enklare att förstöra sig själv hellre än att förstöra idyllen, idén, idealet. 

Nu är det hög tid för att lära om, lära rätt. Ta av sig den där manteln av självhat och begrava de långt bort tillsammans med allt det förakt och den avsky som så länge har fått härja fritt. Stå oemotsagt. Den missriktade. Felanpassade. Den som aldrig var din att bära men som tyngt dig fram till idag. 

Du var ett barn då. Du gjorde vad du kunde för att överleva. 

Och överleva gjorde du. Nu är tid för att leva.