TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Som det är men som ingen vill ha det.

Kategori: Behandlingshem, Min historia, PTSD

(null)

Kort mening. Enkel frasering. 
Några bokstäver sammankopplade för att ge förklaring till hela väsendet. Skeendet. 
Till all uppbyggnad. Till den rådande turbulensen och den omfattande förvirringen. 
Allt är som det ska. 

Förutsatt historien, dåtiden, konsekvenserna. 
Förutsatt all forskning som har räknat på och kartlagt reaktioner efter övergrepp. Hur behandlingen fungerar. Vad den väcker för tankar, känslor, handlingar. 
Förutsatt alla andra människor som genomgått liknande. Som också varit på botten och skrapat. Som lidit och skrikit. Som ropat på hjälp ifrån ett bottenlöst hål och undrat om ingen i hela vida världen hör dem. 

Svaret är ett slag i ansiktet, men det är sant. 
Verkligheten är upp och ner men ingen människa är gjord för att bli utsatt. 
Sådan är reaktionen, sådan är tiden efteråt, sådan är behandlingen, sådan är läkandet. 
Precis så är det. 

Men jag gråter ju?
Allt är som det ska. 

Men jag går ju sönder? 
Allt är som det ska

Men jag vill dö? 
Allt är som det ska. 

Allt. Är. Som. Det. Ska. 





Farväl för nu.

Kategori: Behandlingshem, Vardagen

(null)

Det är en vacker plats att vila på. Med utsikt över skogen och åkrarna. De gröna gräsmattorna med stenar som har förgyllda bokstäver. Ingraverade datum. 

När allting började. När allting slutade. 

I den lunden ligger hon nu. Tillsammans med andra människor som inte heller vandrar på denna jord. Vissa som gick när tiden var ute, andra som försvann innan den ens hade börjat. 

Hon ska egentligen inte vara här. Det är fel plats för en ung människa. En person som hade hela livet framför sig men som med den korta stunden på jorden fick stå ut med för mycket att det till slut inte fanns något kvar att leva för. 

Jag vet hur det känns. Jag vet exakt hur det känns.  


Jag lämnar platsen och blomman jag hade tagit med mig. Mina ögon är svullna och läpparna smakar salt. Jag går härifrån. Kliver ut genom grinden, bort från kyrkogården, sätter mig i bilen och åker hem. Hon blir kvar. 

Alltid kvar. 


En dag kommer också jag sova under jord. 

Sluta mina ögon och aldrig öppna dem igen. Fylla lungorna med syre och sedan låta det försvinna ur mig med en sista suck. 

Vi är alla påväg dit. Vi går alla samma öde till mötes. 

Så har det alltid varit, för mig också. 

Det enda som har förändrats är att jag idag kommer göra allt jag kan för att stanna kvar i livet, så länge jag kan.

Hon har inte längre det valet.

Men jag har det.



Glimten av framtiden.

Kategori: Behandlingshem, Min historia

(null)

Jag är rädd. 
Jag står vid dörren nu och ska snart gå ut och jag är rädd. 

Allt arbete kommer tillbaka. Det är som att det spelar upp sig framför mig. Hur in i helvete jävla jobbigt det här har varit. Hur fruktansvärt det känts. Hur nära döden jag varit. Hur mycket jag har lidit. Hur katastrofer avlöst varandra. Hur tragedier har fyllts på. 
Det gör ont. 
Nu också. 
Att minnas. 
Men också att känna efter och veta att känslorna är lika närvarande nu. 

Jag lämnar med helt andra perspektiv och en helt annan smärta. Jag är inte botad. Inte befriad från minnena. De är med mig, kvar med mig, ska leva med mig. 
Jag kan ha dem på ett annat sätt än när jag kom hit. 
De är fortfarande inte helt interagerade med mig, ibland förnekar jag dem fullständigt, men oftast får de släpa efter mig. Som ett blodspår. Fotspår. De finns där. Jag vet att de finns där. Ibland är de bara helt enkelt för jävliga att ta in och då kommer gamla strategier tillbaka. Det är väl så resan ser ut. Antar jag. Tänker jag. 

Snart ska jag kliva ut igenom dörren och stänga den bakom mig. En konstant oro bor inuti min kropp, men den delar rum med en spänning. En förväntan. 
För livet kanske kan börja här. Det kanske kan bli annorlunda nu. 
Jag är villig att ge det chansen. 

Det ska bli bra. 
För jag tänker göra det bra.