TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Sanna ordens rytm.

Kategori: Behandlingshem

 

Var är du? Vilsna själ. 
Letar du dig hem eller säker du dig vilse?
Längre in i det träsket.
Har du fastnat där?
Sjunker ner i det bottenlösa djup som är fyllt av ännu mer av det du redan bär på 
Går du dit. Dit ingen hittar tillbaka?
Hittar du vilse?
Vet du vägen dit? 
Vi letar efter dig. I världen och i våra sinnen. Omfamnar det vi fortfarande minns som alldeles nyss. Det som var alldeles nyss. Ser ditt leende. Undrar i efterhand om det var falskt. 
Skrattade du på riktigt? Nån gång? Jag hoppas innerligt det. 
Jag hoppas också, med hela min själ, att du vet var du befinner dig och att du vill vara  där av en anledning och att du sedan kommer tillbaka.
Först den dag då du är redo. 

Det gör för ont att tänka att du försvann redan på torsdagen. Försvann härifrån. Från hemmet, platsen, världen, livet. När som helst kommer du att vandra in på gårdsplanen och vi kan andas ut. För vi är så många som undrar, bryr sig, engagerar sig i att hitta dig. Vad som än har hänt så kan vi lösa det, men då måste du komma tillbaka. Och det förutsätter att du fortfarande andas. 
Snälla säg att du gör det. 
När vilse hittat dig klart. 
Kom hem till oss. 
Till hemmet, platsen, världen, livet. 


Vi som tror.

Kategori: Behandlingshem

 

Klart att man påverkas. 
Det värker i mig när jag ser hur någon annan lider. Jag känner med den personen så oerhört mycket. 
För jag ser mig själv i deras panik. 
Hör min röst i deras skrik. 
Ser mina tårar i deras tårar.
Känner min rädsla i deras rädsla. 

Spegelneuronerna firas av i en konstant salva. Golvar mig. Slår på mina cylindrar så att jag blir lika nedbruten som skeppet som precis sjönk framför mig. Vi drunknar tillsammans fastän vi är var för sig. 
Men vi delar något, vi som bor här. 
Inget jag någonsin hoppades behöva dela med någon. 
Inget jag någonsin velat dela med någon annan.
Likt förbannat är vi här. På samma plats. Med liknande öden. Livet har fört oss till Sveriges södra kust där vi försöker plocka upp spillror av våra forna liv. 

Så vi har det gemensamt. Det jobbiga, hemska, fasansfulla, trasiga. 
Men vi har också en annan sak gemensamt. 
Vi försöker alla läka. Vi jobbar med oss själva och det vi varit med om. Vi vill förändra. Vi vill förbättra. Vi kämpar som fan för att bara ta oss igenom dagen för att vi vill så gärna må bättre. Vi vill så gärna. 
Vi är här för att vi tror på att vi kan få ett annorlunda liv. 
Ett liv värt att leva. 


Frisk inom.

Kategori: Behandlingshem

 


Jag satt mitt emellan andra världskriget och försökte hålla god min trots att det var jag som så nonchalant slängde ut titlar och tilldelade epitet. Men ikväll har hjärtan smält och polarisen är nästan borta. Så varför inte störa freden med två diktatorer? Den ena strängare än den andra. Fast egentligen inte alls. Kanske är det bara nattmedicinen som talar nu. Kanske är det här svamlet tecknet på att lampan borde släckas och ögonlocken slutas. Samtidigt spirar den estetiska ådran när dagen blir till natt.

Jag kanske bor på fel sida av jorden? Tänk om det är lösningen på allt, ”allt” som i benämningen av livets svåra spel. Försöker nog bara hitta en enkel lösning igen. Tröttsamt. Borde ha lärt mig vid det här laget. Att svåra problem har inte enkla lösningar. Eller de har enkla lösningar men de är nog fan så svåra att genomföra Även om ”tillåt dig att känna” kan låta jävligt simpelt i någon annans öra men för mig är det lika svårt som att texta hieroglyfer.

Tillbaka till världsdelarna. Hatade Oceanien, vart var ni när helvetet brakade loss?? Kände ni er som mig, sittandes mitt emellan andra världskrigen? Förenar vi oss här mellan folkmord och kärnvapen?
Är det här tecknet på att du är den kontinent som mitt sinne egentligen vill leva i. Det är hos dig som jag blomstrar, återigen en enkel lösning? Vet ej.
Men vem vet om ett år kanske jag dyker upp på barriärrevet och deklarerar freden i Sydney.
Kanske att allt leder dit.
Spännande.
Definitivt nattmedicinen som pratar.
Sorti.