TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Där lyckan skrivs.

Kategori: Allt det andra

(null)

Armé. 
Vackra, underbara armé. 
Hur förtjänade jag er? Vad gjorde jag för att ha så fantastiska människor i min närhet som faktiskt bryr sig och sluter sig upp bakom mig när jag behöver det som mest?
Så rörd av de ord som skrivs till mig. Så tacksam över de meningar som formuleras till min ära. Så glad över de texter jag får ifrån människor över Sverige. 
De skriver alla samma sak: Att jag betyder något. Att jag är älskad. Att jag är sedd. Trodd. Viktig. 

Jag spelar roll. Jag kan se det i deras värme. Jag betyder något. 
Så när jag inte orkar kämpa för mig själv så måste, måste jag kämpa för dem. 
För alla de som skänker mig kärlek och värme. 
För all deras omtanke och deras stöttning. 

Armé. 
Tack. 

"Låt mig vara din soldat."


 

Trygga land.

Kategori: Allt det andra

(null)

Den ligger spegelblank framför dig. Stilla. Lugn. 
Inbjudande med en hint av varsamhet. Människor har passerat här men människor har också försvunnit här. Allt beror på tid. Temperatur. Tur.
Det första steget kommer vara trevande. Det andra kommer kännas bättre. Det tredje kommer vara stabilt och det fjärde säkert. Efter ett tag kommer du inte märka att du går på fruset vatten längre. Det kommer kännas stadigt under dina fötter. Då är blicken fäst på andra sidan. Och det känns som att du utan svårigheter kommer att ta dig dit. 

Tills du kommer till mitten. Där är det värst. Där är isen som tunnast och där är du som längst ifrån land åt alla håll. Vart ska du gå? Du vill ta dig över men är rädd för att ramla i. Tänk om inte isen håller. Du vill gå tillbaka där du kom ifrån men medveten om att det finns inget kvar att hämta där. Du vill till andra sidan. Du vill framåt. 

Ett steg. Håller isen? 
Ett steg till. Det knakar. 
Ett steg till. Håller isen? 
Ett steg till. Något brister.
Ett steg till. Håller den? 
Ett steg till. 
Isen håller. Den håller. 
Fortsätt gå. 



Kontrastens sken.

Kategori: Allt det andra

(null)

Nu är ljuset mörkt. 
Himlen har fått smaka på grus. 
Stjärnorna får stå tillbaka till förmån för svart.
Dynamiken är lika smaklös som vitt. 

Vi åberopar våren som om vi någonsin hade något att säga till om. 
Blir lyssnade på men hörs inte. 
Bli sedda men syns inte. 
Vandrar omkring och låter världen påverka oss mer än vad vi påverkar den. 
I de flesta fall är det aldrig ett val. 

Den psykiska påhälsningen förlängs. 
Stannar kvar även när vi ber den gå. 
Biter sig fast som om den skulle dö utan oss. 
Vi vet att vi kommer kunna leva utan den. 
Kanske är det de som skrämmer oss allra mest. 

Vi vet mindre än vad vi gjorde imorgon.
Men mycket mer än vi vet igår. 
Så kampen fortsätter. 

För även när ljuset är mörkt. 
Kan vi fortfarande se det.