TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Född i döda vinkeln.

Kategori: Min historia




Enda vittnet. 
Så vem skulle de döma i rättegången om inte mig? 
Ord står mot ord som står mot ett brinnande jävla hav. Jag drunknar. Vad är det ni inte förstår? Hur kan det vara så svart att ta in att ett barn inte hör hemma i Göteborgs Tingsrätt. Allt är fel, allt är upp och ner men vi samtalar i samma ton och ber om tystnad. Allt för länge har andra bett mig att vara tyst. Hållit för min mun tills jag ändrar färg i ansiktet och först då släppt taget. Hela tiden på gränsen till total mörker och sedan tillbakakastad till en verklighet som aldrig ville ha mig. Men jag behövs. För det var ingen annan där som kan prata för mig. Så jag står ensam emot ett hav av dömande blickar som för alltid kommer att misstro en ung kvinna som knappt kan stava till sitt eget namn. Där ska det skapas någon form av upprättelse. Om jag sköter mina kort rätt såklart. Ingen kommer undan enkelt. Om det var ett helvete jag gick igenom innan ska jag återigen få vada i brinnande lava tills,det enda jag kan uttala är sanningens ord. Efteråt kanske jag får baddas med ljummet vatten men inte mer än så. Ingen säger förlåt. Ingen undrar hur jag mår. Och sedan frågar dem sig varför människor tar livet av sig, varför psykisk ohälsa är ett samhällsproblem och varför ingen vågar berätta om de hemska de varit med om. 

För de skapar ett vittne när det egentligen finns tusen. 
Till slut står vi vid en enad front och då viker vi oss aldrig igen. 
Rättvisa ska skipas. 
Enda vittnet. 
Tusen vittnen.
Ensam är stark
Tillsammans flyttar vi berg. 


Det kommer en vändpunkt.

Kategori: Vardagen




Jag önskar att någon hade tagit mig därifrån. 
Att jag blivit räddad av yttre krafter som magiskt kunde trolla bort mörkret. Kanske att någon hade brytt sig så mycket om mig att den märkt att jag var för ung. För skadad. För fylld av att bli accepterad att jag inte visade mig själv någon respekt. Det är kanske där dit blir skevt. Att jag önskar att omvärlden hade tyckte om mig när jag själv aldrig tyckte om min existens i den. 

Det är en spel jag aldrig kan vinna så jag borde sluta försöka. Ändå lever min älskade naivitet igenom och tar över alla samtal. Det är först när jag ligger avklädd i en främlings näste med sår över hela kroppen som jag undrar om jag kanske valde fel. 
Men då är det redan för sent.
Timglaset är vänt.
Tiden rinner ut. 
Beslut måste fattas. 
Nu. 

Alla tänker samma sak.

Kategori: Allt det andra