TidsLiv

Trösta mig. Lägg dina armar kring mina axlar och ta inte bort de förrän jag slutat skaka. Ta en brandfilt och klä in hela mig i värme. Koka upp en kopp med mitt favoritte. Låt mig få vila mitt huvud i ditt knä vi stryk mig lätt över pannan. Fånga de tårar som precis ska falla från mina kinder och bevara de i en liten ask av ömhet. Ta fram den ibland när jag behöver påminnas om min egen skörhet. Rör försiktigt vid min hand. Berätta för mig om din dag, om min dag, om att det finns en dag och ytterligare en dag efter denna. Att jag inte behöver veta hur jag ska fixa alla de kommande dagarna utan bara koncentrera mig på nuet. Detta kommer också gå över. Låt mig sedan få fångas upp i mjuka lakan framför en trygg ung flicka som söker hjärtat till den dödande jorden. Jag kommer gråta när hon kramar om sin farmor och du får gärna hålla mig hårdare då. Räds inte. Backa inte. Förvräng eller förvrid inte. Detta är vad det är och kommer vara tills det inte är. 

Försök inte få bort mitt mörker, sitt med mig tills det ljusnar.