TidsLiv

Nyanserna är övergående. Färgerna passerar. 

Det som en gång var mörkt har blivit ljust igen och vice versa. 

Luften är likadan men har förflyttat sig kilometer i samma stund som ditt andetag andas ut och mitt andas in. 

Jag hör inte suset för att jag befinner mig mitt i det. 

Det blåser inte i min skog för att jag har skövlat alla träd. 

Men jag har också planterat nya. 

Rämnandet av vad som varit blir det som är detta nu. 

Det går inte att finna diskrepans så det får bli till ett istället. 

Sammanfogas i kanterna och sammansvetsas i höljorna.  

Jag skulle gärna bestämma över tiden och inser att kontrollerandet av omgivningen är det enda som får tiden att stå still. 

Jag kommer tillbaka annorlunda.

Jag anländer som ny. 

Med vidgat perspektiv och panoramafönster. 

Mitt blickomfång sträcker sig förbi det som mina ögon aldrig ville uppfatta. Jag kan se på det jag aldrig velat betrakta. 

Inombords blir utomhus men denna gången utan gränser. 

Det finns inga platser som inte kan besökas, ingen skugga är gömd. 

Allt arbete fick bekänna färg och den målar en regnbåge varthän jag tittar. 

Jag ville ge upp men stod ut. Jag ville sluta men fortsatte. 

Allt har fått mening, naturen har förklarat. 

Fråga inte vad du kan göra för himlen. 

Fråga vad himlen kan göra för dig.