TidsLiv

Jag testar mig själv. Jag sätter upp staket så långt bort ifrån mig själv för att se om jag river ner de. Jag ställer orimliga krav för att se om jag efterlever dem. Jag säger saker för att se om jag lyssnar. Jag sitter tyst för att se om jag ger mig själv tiden. Allt är test nu. Allt handlar om att analysera och härifrån kommer sedan framtiden att skrivas. 

Är mina känslor på riktigt? Är mina känslor något viktigt? 

Tålamodet är noll. 

Jag är i ett paradigmskifte. Det som hände nu är väsentligt för framtiden. Om jag inte tar allt det jag säger, uppmanar, kräver på allvar kommer jag fortsätta i samma spår jag gjort tidigare. Därför blir kontrasterna stora och vissa styrker med i dem. Mitt tålamod är noll och min toleransnivå ligger under minimum. Exakt ingenting får passera. Absolut nada går obemärkt. Allt är på sin spets. Allt är vitalt. Härifrån och framåt. Allt avgörs.