TidsLiv

Jag märker att jag sällan använder utropstecken. Trots att jag ofta menar saker mycket och stort. Skriften är viktig och uttrycket ska förmedlas genom orden och de små punkterna som bryter av, binder ihop, för samman, exklamerar. Men det är ytterst få gånger som mina meningar avslutas med ett utropstecken. Det är ofta punkt. Nästan alltid punkt. Om det inte är frågetecken. Där emellan turas jag om, punkt, frågetecken, kanske några komman, punkt igen och en punkt på det. 

Jag undrar om det gör något med mina texter. Att det betyder något. Jag vet att ilskan är läskig och jag håller mig borta från den. Och ofta med utropstecken är det någon form av slutkläm man vill poängtera. Jag har egentligen många sådana. Men jag är också rädd för de. Ovan vid att hävda. Vill gärna punkta mig fram i livet och inte ge mig i kast med raka streck med prickar under. Trots att det är det jag behöver. 

Kanske är det precis det jag behöver!

(Kändes konstigt, men värt ett försök)