TidsLiv

Jag vet att han frågade för min skull. 

Inte för att han ville se utan för att jag skulle få visa. 

Ingen pappa vill se sin dotters sönderskurna armar. Ingen fader vill se sin dotter sitta med glasklara ögon på slutenvården. Ingen far vill lämna sitt barn på behandlingshem. Ingen förälder vill höra att livet är för svårt för att levas. 

Han ville inte se. 

Ändå frågade han "Vill du visa var du har skadat dig" och jag vet att han frågade för min skull. För att lindra min skam, min skuld, min ångest. Och jag älskar honom så mycket för att han gjorde det. För att han försöker. För att han tar till sig det jag har berättat tidigare om hur jag försökt dölja min smärta. För att han vill skapa ett tryggt rum där jag inte behöver lida i tystnad. 

Jag uppskattar det. Känner värmen ifrån hela honom stråla in i hela mig. 

Älskade, finaste pappa. 

Jag är ledsen över att du behöver se mig gå igenom allt det här och att du står maktlös vid sidan av. 

Men jag är glad över att du finns nära, för att du försöker och för att vad som än har hänt och vad jag än har berättat så vet jag att din kärlek till mig aldrig förändrats.