TidsLiv

För henne. Hon som blåser ut fyra ljus på en tårta och önskar sig inget annat än en egen häst. Livet är fortfarande så oskyldigt och dagarna passerar utan att de präntas in i hennes själ. Hon kan få utvecklas normalt, behöver inte känna på sorgens och katastrofens tyngd. Den har inte infunnit sig än. Just där är hon fortfarande oförstörd, just där tror hon fortfarande på människans godhet. 

För henne. Hon som sitter i en alldeles för stor sal med alldeles för lite livserfarenhet för att kunna greppa situationen. Ändå har hon fått sitt innanmäte exploaterat mot sin vilja. Och nu ska andra människor bedöma hennes trovärdighet. Är tårarna äkta, har hon talat sanning, finns det någon vinst för henne att ljuga. 

För henne. Hon som har blommor i håret och ett leende som smittar. Även fast fasaden är byggd på lögner kan hon ändå dansa den midsommaraftonen med sin bästa väns hand i sin. Stunder som denna så är hon övertygad om att det faktiskt fungerar, hon behöver inte komma i kontakt med sitt förflutna, det går att leva i förnekelse. Det går att undvika. 

För henne. Hon som går längs gator som hon inte känner till och undrar om någon skulle sakna henne om hon försvann. Som för en inre strid med sig själv. Medveten om att det inte funkar att vara kvar och att en ny nivå måste infinna sig. Förändringen är hennes bästa vän och hon söker med lykta efter en plats där hon kan bli fri från minnena. Det måste finnas ett ställe där hon kan få andas. Desperationen är ett faktum och drastiska åtgärder vidtas. Det känns som rätt val. Det är helt fel. 

För henne. Hon som funnit sitt kall i livet och vill nu inget hellre än leva på den platsen. Med de människorna runtomkring henne. Som vill beröra och belysa. Uppröra och förgöra. Skapa debatt och göra skillnad. Men som aldrig kan få nå sin fulla potential för att historien hela tiden vill göra sig påmind. Åt vilket väderstreck hon än vänder sig så finns den mörka massan där och vill ta över hennes värld. Alla försök till flykt är meningslösa. De drar bara ut på lidandet. 

För henne. Som har så mycket vilja och så mycket liv. Men som har haft för få verktyg att hantera när livet har sköljt över en. Ingen ska egentligen behöva lära sig hur man står ut med demoner men det behövde hon. Så detta är för henne. 

Detta är min skyldighet till henne.

Skydda hennes kropp. Stå upp för hennes rättigheter. Berätta om hennes viljor. 

Slå vakt om hennes behov. Kriga för henne, om det så behövs. 

Hon som har varit med om allt det här men fortfarande är vid liv. 

Som så många gånger gått hand i hand med döden men släppt taget.  

Som andas, vill, vågar, tror, hoppas. 

Detta är för henne.