TidsLiv

Dagen är här. 

13.00 anländer en förhörsledare hit för att höra min historia. För att ställa frågor, lyssna, undra och till slut veta. Veta vad som skedde med mig för tretton år sedan. I varje liten detalj. Inget utelämnat. Allt på bordet. 

Jag är bortom nervös. Jag är bortom rädd. 

Det är som att jag gått in ett överlevnadsmode där målet är att stå ut och klara mig igenom den här strapatsen, sedan kan jag få kollapsa och skrika mig hes av skräck och sorg. 

Jag ska vara stark. Uthållig. Modig. Ärlig. 

Även det allra värsta, det allra hemskaste, det allra mest fruktansvärda ska jag berätta om. Det som jagar mig om nätterna och hemsöker mig om dagarna. Det som för mig att ligga på golvet i panik och krampa. Även det ska jag berätta om. 

Har ni någon extra styrka, sänd mig den. 

Skicka mig ert stöd. 

Jag vill klara det här. Jag ska klara det här.