TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Vandra vid min sida.

Kategori: Depression, Vardagen

(null)

Låt fördämningen brista. 
Störta etablissemanget.
Låt muren rasa. 
Gör plats för efterdyningarna. 
Finn ett ställe för återhämtning.
Gör rum för det fördröjda. 
Dela med dig av nuet. 
Fanan får flyga fritt så länge du faller tillbaka till livet. 
Resan du ger dig ut på är för länge sedan avslutad och påbörjad och avslutad igen. 
Inser du att det här är livet? Att inte veta och att vara helt övertygad. 
Andas däremellan. 
Behöver du tid att förstå - Ta tid för att förstå. 
Revolutionen börjar inte utan dig. 

Nu är det rätt att ge upp, när det inte längre finns någon anledning till att göra det. 
Du kan sluta prata om smärta när pratandet om smärtan inte frambringar smärta. 
Lär dig älska paradoxen. 
Den är din bästa vän och din värsta fiende. 

Brytpunkten är nära. 
Förändringens vindar sveper in. 
Vi närmar oss fryspunkten. 
Har du stått ut såhär länge klarar du att stå ut lite till. 
Tappa inte hoppet nu. 
Famla, men förstör inte. 
Förstör, men fördöm inte. 
Fördöm, men fly inte. 
Sluta dividera om balansvågens obalans. 
Du finner ändå inga svar i det onämnbara. 
Se dig om lika ofta som du ser framåt. 
Följ med på resan. 
Streta inte emot, det kommer bara göra mer skada. 
Släpp taget. 
Andas in smärtan, andas ut smärtan. 
Det är nära nu. 
Håll dig kvar. 
Kämpa. 
Fightas.
Kriga. 
Stå ut.
Det låter overkligt men något som gör såhär ont kan göra dig gott. 
Flyg


Kommentera inlägget här: