Våga lite mer.
Kategori: Självskadebeteende
Mitt självskadande är inte mitt största problem. Det är det problemet som är lättast att se och kanske mest konkret eftersom det går att mäta längd, räkna stygn och se djup. Men det finns en anledning. Det finns alltid en anledning. Och jag är ledsen att behöva säga det men den är värre. Svaret på varför jag tar till vassa föremål för att döva smärtan finns i den oställda frågan : Vad fyller det för funktion?
För såhär är det.
Självskadebeteende är inte mitt primära problem. Det är ett symptom. Det är ett resultat. Det är en ganska svart-på-vitt förklaring att jag inte har tillräckligt med strategier för att kunna hantera ångesten. Minnena. Min historia.
Så därför tar jag till rakblad, som i många ögon ses som drastiskt, men för mig är det lösningen. Där och då. Den kortsiktiga lösningen. Den som inte tar hänsyn till konsekvenser som blodförgiftning, infektioner och ärr.
Så rygga tillbaka om du känner att det skrämmer dig. Men kom sedan närmre för att ta reda på vad det är som gör att jag inte kan låta mitt största organ vara. För svaret finns där. Den är inte vacker. Den är inte enkel. Men den finns.
Och det är bra.
För där det finns svar.
Där finns det lösningar.
