TidsLiv

Du har gått vidare. Men du är fortfarande en del av det här. Ansvaret frånskrivs dig inte bara för att du sagt förlåt en gång och sedan lagt det här bakom dig. Det funkar inte så. Två stavelser kan inte radera all den förnedring och all den smärta du har åsamkat. Det är en jäkla skymf att du tror att ett patetiskt förlåt skulle kunna räcka. Som att det stod i proportion till vad du gjort. Vad du har orsakat. Vi kan aldrig komma till en punkt där ord kan ta bort lidande. Kommer aldrig kunna hitta sätt att få bort den stämpel du satt på mig och den stämpel du givit dig själv. 

Jag sitter på behandlingshem och har flashbacks där dina händer dyker upp. Där ditt ansikte är med. Där du skadar mig igen. Du kan inte gå vidare ifrån det. Lika lite som jag kan gå vidare ifrån det. Du kan försöka. Hoppas. Vilja. Men så länge du är den som hemsöker mig om nätterna och väcker mig i panik så är du med i det här. Även om du inte alls måste genomgå samma helvete som jag måste göra. För du har gjort ditt. Du har förstört tillräckligt och det är jag som får städa upp efter dig. Det är jag som måste göra detta enorma jobb att försöka lära kroppen att du inte längre kan skada mig. Att jag inte alltid behöver vara rädd för att du ska dyka upp. Inte behöva bo i en annan stad för att en miljon människor är för få och snart springer vi in i varandra. Inte undvika folksamlingar med rädsla för att du ska finnas i den. 

Du är en del av det här. Du kommer alltid vara en del av det här. Den delen jag kommer hata allra mest. Du är den jag hatar allra mest. För du har till och med försökt med ett futtigt förlåt. Du har till och med användt orden: Jag har gått vidare. Under samma period som jag bor sextio mil hemifrån för att jag inte kan leva med mig själv på grund av vad du gjorde mot mig för 10 år sedan. Fattar du hur sjukt det är? Kan du förstå hur mycket du har skadat mig? 

Så du. Ditt förbannade as. Gå du vidare. Försök du att fortsätta med ditt sorgliga liv där du måste slå andra människor för att må bra. Jag tänker också gå vidare. Jag kommer komma till en punkt då du inte längre får ta upp mer av min tid. Din person kommer inte längre styra över mina val. 

Skillnaden mellan dig och mig är, och kommer alltid vara -Jag kan gå vidare. På riktigt. 

Du kommer alltid ha detta över dig, med dig och i dig. 

Ditt straff är att du kommer behöva leva med dig själv resten av livet med vetskapen vad du gjorde mot en annan människa. Vad du gjorde mot mig. 

Det kommer du aldrig kunna gå vidare ifrån.