TidsLiv

Havets vågor dränker orden. Längs strandkanten hörs bara sorlet från ett trasigt inre och hopplöshetens rop på hjälp. Hjärtat är i tusen bitar. Ligger utspritt längs med stigen där vi går och väntar på att få tillhöra. Få sammansvetsas med resten av eländet och tillsammans bilda en framtid. En ny start. En morgondag.

Regnet formar känslan. Lägger sig som en dov stämma bakom skrattet och påminner om den andra sidan. Där leenden inte kantar vardagen. Där lycka inte ställer krav på tillvaron. Den eviga dragkamp mellan det onda och det goda. Den ändlösa striden som aldrig kommer ha någon vinnare. Men inte heller någon förlorare. Där livet är svaret på frågan som aldrig vågas ställa. Där orken är lågan. Där förhoppningen är glöden. Res dig sakta ur askan.

Vinden piskar men det går ändå att utröna vissa stavelser. Ett axplock av vokaler och konsonanter som varken är hårda eller mjuka. De är. De bara är.
Försök att vara likadan.
Rätta dig aldrig in i det led som rustar för strid. Verkligheten finns tills i sig själv.

Det blir bättre.
Det är värt det.
Det blir bättre.
Det är värt det.
Det blir bättre.
Det är värt det.