Lämna det förflutna.
Kategori: Min historia, PTSD
Inge mer nu. Inge mer.
Nu får det vara färdigt med ifrågasättandet. Jag har blött tårar hela helgen och har knappt kunna hålla mig upprätt. Det har värkt inifrån och ut. Utifrån och in.
Det har varit ett helvete utan dess like. Så nu får det vara slut på tvivlandet.
Jag mår dåligt. Jag mår så in i helvete dåligt. Det är inget jag fejkar eller hittar på. Inget jag överdriver eller övertolkar.
Det är som det är. Precis som det är.
Jag orkar inte hålla emot längre. Orkar inte spela ett spel eller hålla uppe en fasad. Jag kan inte låtsas var glad när hela jag håller på och går sönder. Jag kan inte le när min insida är trasig. Jag kan inte fortsätta hävda att allt är bra när praktiskt taget inget är bra just nu. Den här resan. Den här behandlingen, som jag gör, tar långsamt kål på mig. Även om den är till för att göra mig starkare, så bryter den sakta ner mig. Som samtidigt är ett uppbyggande. Långt ifrån logiskt och inte i närheten av rättvist.
Men det är så det ser ut.
Så jag bryter ihop istället för att bita ihop.
Faller isär istället för att hålla mina världar isär.
Jag bryts ner för att byggas upp.
Går sönder för att bli hel.
Det går inte att klä i ord hur hemskt det är.
Det enda jag kan säga med bestämdhet är att det är fruktansvärt.
Och det är inget jag hittar på.
