Dit jag förvisats. Där jag hamnat.
Kategori: Min historia, PTSD, Självskadebeteende
En annan tid.
Ett annat liv.
På en annan plats.
Med samma ansats fast styrka från en oändlig strapats.
Ska jag stå upp, resa mig upp, plocka upp de bitarna av mig som blivit kvar i ett hav av krav från de av annan sort.
Jag vill bränna er bort.
Ondast gör den verklighet som struntar i att tid passerar eller att självförvållat blod aldrig koagulerar och vissa minnen är så inpräntade i våra sinnen att det spelar ingen roll vad vi gör.
Och vi dör.
På grund av det.
Det finns ingenting i det som är rättvist.
Det finns ingenting i det som är rättvist.
Jag har gjort allt jag kan, vill och behöver.
Det har gått över men det kommer aldrig gå över.
