TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Bered den bördan.

Kategori: Min historia, PTSD

(null)

Hej magiska lösning. 

Jag väntar på dig. Att du ska svepa in från höger och förändra. Snabbt, effektivt, smärtfritt. Du ska bara komma hit och försvinna bort och ta med dig allt det tunga jag bär på. Kom nu. Det är inte för sent. Även om jag har väntat så länge. Kallt på dig. Skrikit efter dig. Krävt dig på din närvaro. Men ingenting. Du uteblir. Du kommer aldrig. Du kommer aldrig komma va? Jag förstår. Du kommer aldrig komma. Jag förstår. 

Så vi kommer aldrig mötas. Vilket innebär att jag kommer fortsätta bära tungt. Bära mycket. Bära jämnt. Det skrämmer mig. Det gör mig rädd att tänka på att bördan kommer finnas kvar, minnena stannar här, historien förblir med mig. Jag ska äga det här mot min vilja. Jag äger det här mot min vilja. Jag tänker att jag blir sviken av dig även fast du aldrig var den som svek mig. Jag band löften med dig utan dig. Jag skapade förband med dig utan dig. Jag gjorde regler med dig utan dig. Och därför står jag kvar ensam här med allt det som alltid varit mitt. 

Jag vill inte ha det. 

Det är ändå mitt.