En sol som slocknar.
Kategori: Behandlingshem, Vardagen
En utsikt från en balkong ifrån ett ställe som kallas för mitt hem.
Här ser jag solen som går ner över en stad som inte är min. Ändå är det här jag bor och här jag kommer att befinna mig på obestämd framtid. Det kan ta månader. Det kan ta år. Jag har redan börjat vandra på vägen ifrån mina ögon som gråter blod. Så förhoppningsvis lever jag snart i en byggnad jag valt själv och inte tvingas att vara i för att jag inte står ut med ångesten som ständigt knackar på.
Fram tills dess ska jag försöka pynta lägenheten med saker som är jag. Blir mest julpynt.
