TidsLiv

Det är den 4e april 2018 13.24, jag sitter i en bil mellan Varberg och Halmstad. Jag har dragit ner bilrutorna för att andas frisk luft. Det blir snabbt kallt men det gör inget. Jag vill känna kyla. Vill känna någonting annat än förnimmelsen av hans närhet. Han är inte nära, men han är närvarande. Men jag sitter själv i bilen och hans fingrar är inte runt min hals. 

Det är den 5 juni 2019 10.30, jag är på balkongen och spelar gitarr. Natten har fullkomligt bombarderat mig med mardrömmar och jag försöker hämta mig tillsammans med min stålsträngade skönhet. Det går sådär. Men hon låter vackert och jag försöker ryckas med i de långsamma plockningarna med högerhanden. Fast fokuserad på att känna vad känns i själen när jag sjunger istället för i kroppen när jag blundar. Jag känner mig skändad igen men jag sitter på balkongen själv och hans fingrar är inte runt min hals. 

Det är den 22e december 2019 11.10, jag står ute på skolgården. Här gick jag mina första skolår. Från nollan till nian. Här lärde jag mig skriva, räkna, läsa. Precis bakom hörnet av skolan, ner för slänten och ner i backen ligger hallen där jag lärde mig andra saker. Tennis. Och om att vilja dö. Men nu står jag här. Och hans fingrar är inte runt min hals. 

Det är den 4 januari 2020 21.34, jag är i min lägenhet. Jag sitter i sängen och har precis druckit upp det sista tet, mitt favorite, white chai. Sängen är mjuk och varm. Jag har håret i en tofs. Jag sitter och lyssnar på radio. Och hans fingrar är inte runt min hals. 

Det är den 23 februari 2020 16.30, jag är ute och går i solen. Det hade kunnat vara en lite kallare sommardag med den här värmen. Solen smeker min bleka hy och jag riktar huvudet upp mot skyn för att dyrka dess strålar. Välkomna dem. Känna dem. Känna annat. Känna allting annat. Allt annat än hans fingrar. Hans fingrar som inte är runt min hals. 

Jag vaknar, jag äter frukost, jag tar mina vitaminer, hans fingrar är inte runt min hals, jag tar en dusch, jag klär på mig, jag äter lunch, jag sitter och skriver, jag diskar, jag öppnar fönstret, hans fingrar är inte runt min hals, jag träffar en vän, jag tar en promenad, jag går och tränar, jag ser en film, jag skickar mess till mamma, jag skriver hjärta till pappa, hans fingrar är inte runt min hals, jag äter kvällsmat, jag kokar te, jag tar på mig de mysigaste strumporna jag har, jag tänder ljus, jag sätter mig med gitarren, jag lär mig ett nytt ackord, jag tar mina sömntabletter, jag borstar tänderna, jag lägger mig i sängen och jag somnar och aldrig någonsin under hela dagen är hans fingrar runt min hals. 

Jag överlevde. Jag lever. Jag lever vidare. 

Hans fingrar är inte runt min hals.