TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Av jord är jag kommen.

Kategori: Min historia, PTSD

(null)

Jag vattnade mina växter med tårar. 

Min psykolog så åt mig att hålla om mig själv och hålla om mig själv hårt och jag kunde inte göra det. Så istället placerade jag en kruka i knät och grät ner i jorden. Lät mina tårar få bli till näring åt min svarta kalla. Svalkade den med min sorg. Hoppas att den kan frodas av min smärta. Det kändes som att jag bidrog till något då. Att mina tårar kunde få pånyttfödas i en vacker växt med spruckna blad och mörkbelagd krona. Det skulle kännas vackert. Meningsfullt. Inte förgäves. 

För just nu känns det andra åt helvete. Jag kan inte förstå hur jag ska bära det och vill klippa banden med sanningen. Blev presenterad en alternativ väg och vill hoppa på den utan att blinka. Som att lösningen låg i lögnarens ord. Det han sagt. Det han hävdat. 

Att jag var med på det. Att jag ville. Att jag visste. Att jag tog intiativ. Att jag var där frivilligt. Att jag tyckte om det. Att jag var. Att jag var. Allt med mig och allt jag är, var, kommer bli, någonsin varit. Allt skulle handla om mig. Allt skulle vara mitt fel. 

Jag önskar det. Jag önskar att det var sant. 

Jag lovar, jag önskar det till och med mer än han. 





Kommentera inlägget här: