TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Bortanför huvudstaden.

Kategori: Min historia

(null)

Överallt på ön vandrar det omkring människor.
 Planlöst och målinriktat. 
Planlöst på det sättet att ön är begränsad och längre än till strandens kant kommer vi inte. 
Målinriktat på det sättet att alla spärrar är utslagna och inga gränser går att finna i vårt medvetande. 
Alla bär vi på anteckningsblock. Alla bär vi på historier. 
Samma och liknande. Liknande och samma. 

Det viskas i vindarna om självmedkänsla och kärlek till det lilla barnet som finns där inne. Hon som så länge blivit matad med hårda ord och vassa stavelser. Hon som inte fick vara trygg längre än till åtta år sedan kom en utomstående och kasserade den uppväxten. 
Det fick sedan styra våra liv, diktera villkoren för luften vi skulle andas, sätta prägel på alla relationer och hemsöka alla våra tankar om oss själva. 
Fram till nu. 
För här, på den här ön, med de här människorna, under de här dagarna, fattas det beslut. 
Om och om igen. 
Att aldrig mer, aldrig mer, låta någon skada det barnet igen. 
Ingen ska få skada henne. 
Ingen ska få skada mig. 




Kommentera inlägget här: