TidsLiv

Stackars de vännerna som behöver se en skugga av den person de kände. Hon som kunde skratta till gryningen. De har fått se henne stråla och nu får de se henne blekna. Sakta tyna bort och nästan helt försvinna. Bli transparent i jämförelse. 

Stackars den mor som tvingas bevittna föreställningen som utspelar sig på hennes dotters ansikte när hon slåss med sin historia. Hur förvirringen och förtvivlan äter upp henne inifrån. Och som i desperationens tecken till slut försvinner helt. Mamman som blir kvar med ett skal av det liv hon skapat. Som inte får kontakt. Inte kan påverka. 

Stackars den far som får se din dotters armar flådda. Som kan se exakt var det har varit för svårt att vara vid liv och huden har fått smaka på stål. De vita strecken, de röda strecken, de blodiga strecken som alla berättar om stunder då självhatet har varit så närvarande att det har behövt konkretiseras på huden. Bli verkligt framför henne istället för abstrakt inuti. 

Stackars den kärlek som ser sin älskade långsamt drunkna. Som ser hur alla lågorna som brann runt omkring henne till slut släckte livslågan inombords. Som maktlös stod bredvid och såg luftslottet rasa. Han som fick lämna sin livskamrat bakom stängda dörrar för att det var enda sättet att rädda henne. Fick förlita sig på att instutionerna kunde ge tillbaka den människa han förälskade sig i. 

Stackars alla dem. 

Och stackars hon. Mittpunkten. Som inte bara är med om sitt egna helvete utan får se det återspeglas i hennes närstående. Som så gärna vill säga att allt är bra men som varje dag kämpar med att andas. 

Så många lider. Så många drabbas. 

Lidandet som i förlängningen smittar omgivningen. 

Det blir tydligt att det inte bara är hon, jag, som har drabbats. Det är inte bara mitt liv som förändrats och präglats av detta grymma öde. Mina nära får vara med om det i allra högsta grad även om de står vid sidan om. Det är födelsedagar jag missar, middagar jag inte är med på, resor jag avstår, möten som jag inte orkar med, skratt som uteblir, leenden som slokar. 

Det är inte bara mig de har kasserat. Det är inte bara jag som drabbats. 

Så fram till att jag kan hata dem för vad de gjort mot mig

Ska jag hata dem för vad de gjort mot de jag älskar.