TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Tiden fortsätter.

Kategori: Vardagen

(null)

Så mycket händer och så mycket är samma. 
Det har varit intensivt och skrivandet har fått stå tillbaka. Har inte funnit ron att sätta mig ner och sätta ord på allt. Jag har korsat landet otaliga gånger. Slussats hit och dit, försökt att plantera rötter i min gamla bostad. Dit jag snart ska fara. 
Om en vecka flyttar jag från behandlingshemmet, bara en sån sak. Det är så konstigt. Efter snart två och ett halvt år ska jag flytta härifrån. Jag är livrädd. Men jag längtar också. Vet inte till vad men jag vill till något annat. Ett liv. En vardag. Vad som helst egentligen som inte innebär total misär. Även om jag är medveten om att det inte är klart här. Behandlingen fortsätter och jag har en hel del kvar att jobba med. Men det är ändå ett steg. Ett ordentligt steg. 

Sist jag skrev skulle jag på förhör. 
Det var exakt lika hemskt som jag föreställt mig. Eller nej. Det var värre. 
Ändå ångrar jag det inte. Jag vill inte ha det ogjort. Det gav något också. 
Jag ska berätta så småningom. När jag har ord till det. 

Dagarna är fortfarande fyllda av tårar och kämpande. Men jag ser ett ljus. Det skymtar förbi och jag försöker gå i den riktningen. Som en liten flämtande låga ifrån en fyr lång borta.  

Jag uppskattar så att ni har skrivit och frågat. Att ni undrar och bryr er. 
Det värmer. 
Vackra främlingar. 
Vi hörs snart igen. 
Kommentera inlägget här: