TidsLiv

Jag har börjat känna igen signalerna. Efter alla dessa år. Nu har jag börjat lyssna på när kroppen försöker kommunicera något. Jag kan känna i bröstet om det är ledsamhet som måste få komma ut. Jag kan märka i musklerna när rädsla är närvarande. Jag kan se på händerna när ilskan har slagit rot. Allt detta som tidigare varit främmande för mig. 

Jag har vetat att det händer saker inuti mig, men jag har aldrig velat ta reda på vad. Varit för rädd för vad jag skulle hitta. Och efter år av undantryckta förluster och sorger så har jag förstått att berget har vuxit och rädslan har blivit ännu starkare. Övertygad om att ifall jag släpper fram minsta lilla suck nu så kommer helvetet att släppas lös.

På ett sätt är det precis det som har hänt. 

Helvetet har fått härja. Eller, det har fått komma till tals. Jag har lyssnat, hört, tagit in, försökt förstå. Det har gjort så ont många gånger att jag varit säker på att mitt hjärta kommer gå i tusen bitar. Då har de inre rösterna varit där och påmint mig om att det här är farligt, att jag aldrig borde låtit dessa känslorna bli tillkännagivna. Jag borde fortsatt föra ett krig mot mig själv. Dämpa alla de skriken som legat i lä, förhindrat de tårarna ifrån att trilla ner för mina kinder, täppt igen sorgen som har läckt ut ur mina celler. 

Det har varit en oerhört lång resa hit. En sådan overklig, jävlig resa som jag inte önskar den värsta av människa. Samtidigt så kan jag ändå tycka att alla borde få uppleva den. För i detta inferno av mayhem har jag lärt mig något. I detta Gehenna av liv finns det kunskap som går att förvalta.

Allt det som jag trodde skulle döda mig får mig att kunna leva klarare, mer äkta, mer intensivt. 

Tro mig, jag hatar det fortfarande lika mycket. Jag önskar allt ogjort och jag förbannar denna tillvaron och vad den gör med mig. 

Men faktumet kvarstår. Detta är mitt liv. 

Andra har styrt det. Lagt beslag på det. Stulit ifrån det. Försökt släcka det. 

Men jag brinner. Jag finns. Jag känner. Jag andas. Jag existerar. 

Jag har varit så långt nere.