TidsLiv

En röst från en annan del av Sverige. Ett lugn. En stadig stämma. 

Målet var redan klart, det här är inte första gången. 

Det är inte första gången för mig heller. Vi har träffats förut. 

Under samma betingelser. På grund av liknande omständigheter. 

Allt upprepas. Kanske. Antagligen inte. Sveriges rättsväsende är fortfarande i underkant så jag ska inte hoppas på för mycket. Inte hoppas alls egentligen. 

Bättre det så slipper jag bli besviken sedan. 

Det blir förhör. Överklagandet gick igenom. 

Vad har jag gjort? Varför gjorde jag såhär? Vet jag vad jag ger mig in på? 

Vill jag? Kan jag? Orkar jag? 

Jag tror att det finns en framtida version av mig som kommer titta tillbaka och vara stolt över det här agerandet. Men just nu, i detta nu, känns det väldigt vilset och fel. 

Vill bara blåsa av allt. Ta tillbaka allt jag har sagt. 

Anmälan. Överklagan. Vittnesmålet. Begäran om målsägandebiträde. 

Allt var ett misstag. Jag ångrar allt jag sagt. Det var lögn. Påhitt. 

Även fast inget är mer sant än den smärtan han har givit mig. 

Så jag tänker göra det. Jag tänker fullfölja det. 

Framtida version av mig - Jag gör det här för dig.