TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Ring styrka, ring.

Kategori: Min historia, Slutenvården

(null)

2019.
Tvåa. Nolla. Etta. Nia. Fyra siffror. 
Alla som tillsammans signalerar att nu går vi in i ett nytt år. 
Första gången jag fick skriva det var på en blankett till psykvården. 
Är det här ditt namn? - Signera
Vilket är dagens datum? - Skriv det här under. 
Så jag skrev siffrorna. På samma papper där jag konstaterat att mitt mående är åt helvete och jag tänker hur jag vill skada mig själv på mest effektivt sätt. 
Ett nytt år ligger framför mig och jag vet inte hur jag genomleva den här dagen ens. 

Det började inte som jag hade tänkt mig. Inte alls. Men jag antar att jag får göra som jag gjorde förra året. Så som jag fick göra under många dagar 2018. 
En dag i taget. En stund i taget. 
Jag får splittra upp det i delar, portioner, sekvenser. Och när de sedan läggs tillsammans så kommer också de fragmenten bilda ett år. Tolv månader. Femtiotvå veckor. Trehundrasextiofem dagar. Femhundratjugofemtusensexhundra minuter. Trettioen miljoner femhundratrettiosextusen sekunder. 
Ett år. 
2019. 
Uppsplittrade fragment. 
Jag ska överleva varenda en av dem. 


Kommentera inlägget här: