TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Bär mig dit.

Kategori: PTSD

(null)

Jag vrider mitt huvud åt höger. Ser ut över kanten. Vrider tillbaka det och säger högt till mig själv "Nej!". Stadig stämma. Fast klang. Det dånar i huvudet. Sedan går blicken tillbaka till höger. Tillbaka till mitten och jag tar återigen i från botten av mitt hjärta "NEJ!". Jag skakar intensivt på huvudet. Som för att skaka bort de tankarna som vill flyga ut över räcket. 

Jag tänker sitta här tills jag inte längre frestas av tanken. 
Jag tänker befinna mig på den här planeten så länge jag bara kan.
 Hålla mig fast med allt jag har. Slåss för allt jag är värd. 

Nej. Nej. Nej. 
Det spelar ingen roll hur rädd jag kommer att bli. Det spelar ingen roll hur ont det kommer göra. 
Jag tar mig igenom det här. Fan om det är så är det sista jag gör så tar jag mig för i helvete igenom det här! 

Tankarna om det motsatta kan få flyga. 
Fara och flyga. 
Jag tänker inte följa med. 


Kommentera inlägget här: