TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Viskande röst.

Kategori: Min historia

(null)

Jag önskar mig inga underverk. 
Inga stordåd behöver pryda min tillvaro. 
Revolutionen kan få vila, omvälvandets spiraler kan stillas. 
Jag vill förändras men jag vill inte ha förändringen. 
Livet kan få fortsätta vara så som det var trots att jag är annorlunda. 

Det mesta kommer vara som förut. 
I allmänhet: Syret jag andas, marken jag går på, staden jag befinner mig i. 
I synnerhet: Människorna jag träffar, drömmarna jag drömmer, dagarna som passerar. 
Det behöver inte vara nytt. Jag trivdes med det som var, bortsett från det som långsamt tog död på mig. 
Så jag begär inte mycket. 
Att kunna få ta ett djupt andetag. Att känna hjärtat slå.
Kunna befinna mig var jag vill, röra mig överallt. 
Inte vara rädd för rädslan och även om jag blir rädd så jag kan rädda mig själv. 
Jag kan finnas där för mig, så som jag vill finnas där för andra. 

När jag drömmer om framtiden så drömmer jag om lugnet. Tryggheten. 
Allt det där andra, fantastiska, det jag vill åstadkomma och uträtta, det finns där också men jag vet att det aldrig kommer att hända om inte grunden existerar. 
Jag behöver skapa min plattform. 
När jag väl tagit mig dit finns det ingenting i det här livet jag inte klarar av. 




Kommentera inlägget här: