TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Omvandlad sorg.

Kategori: Min historia

(null)

Jag kan inte minnas hur det känns att skratta. 
Kan inte komma ihåg hur det var att känna hur hela kroppen förlorades i ett ögonblick av total lycka. Där man rycktes med och hann varken tänka eller reflektera. Det bara kommer ur munnen som ett sprudlande lyckorop. Där allt plötsligt stämmer. Jorden ligger i perfekt position i förhållande till resten av solsystemet. Gravitationen är mild och Moder Jord är god. 
Inga vågor syns på havet och trädens löv är stilla.
En stunds vila. En minut av ro. Det är så behövligt. Hela själen suktar efter de. 
Få lyftas ur sorgen och känna glädjens vingar ta en upp i skyn. Varenda människa kräver det. Det går inte att leva utan det. Eller. Ingen människa kan leva utan det. Det är det basala i vår överlevnad. Kroppens andra syre. 
Vi lever av det. Får näring av det. Förändras av det. Växer av det.

Jag älskar det. 
Att försvinna helt i känslan och bara få vara närvarande i endorfinruset När serotoninet slår till. Som ett fyrverkeri i blodomloppet. En skjuts till himlen och tillbaka. 
De älskade i min närhet jag har som kan frambringa detta läge av extas håller jag hårt i. De är mitt ankare när jag försöker sväva iväg. De är mina påminnare till livet på andra sidan kaoset. 
Att det finns där, fortfarande, och väntar på mig. 
En tid där jag kan få skratta mer än jag skriker. Där jag kan få le mer än jag gråter. 

Så när jag inte minns. När allt mitt medvetande är upptaget med att fokusera på det svarta i min historia så dyker de upp som små fyrar och styr mig rätt. Leder mig tillbaka till en trygg hamn. Medvetna om att jag snart måste ge mig av igen för resan är inte över. Men för en stund kan jag få landa i enkelheten det kan innebära att vara människa i samklang med fantastisk själar som vill en väl. Då de väcker glädjen i mig. 
Får mig att skratta när jag inte vill skratta. Le när jag inte vill le. 
Och leva, även när jag inte vill leva. 



Kommentera inlägget här: