TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Flyga fritt på jorden.

Kategori: Vardagen

(null)

Det kom två vingar på posten. 
Skänkta från den skyddsängel som får mitt hjärta att slå i samklang med lyckan. 
Från ingenstans och ändå så självklart. 
Utan att jag ber om det samtidigt som det är det enda jag vill. 

Jag ska bära dem nära min kropp, min hud, min hjärna och mitt hjärta. 
Tänka på att jag är aldrig är ensam i universum även om universum kan kännas ensamt. 
De ska få färga mitt register och definiera mina viljor. De ska tyda mina önskningar och lysa upp den väg jag så försiktigt försöker vandra på. De får flyta tillsammans med det som är jag. Så nära min person att de till slut växer in i min själ och slår ut på ryggen.
Allt det som handlar om framtiden kan speglas i de guldiga fjädrarna. 
Allt det som finns med i historien går att tyda i den glänsande metallen. 

Det är i mörkret som det ljusaste av ljus finns. Mitt bland det eländigaste finns också det allra vackraste. Jag har funnit så mycket kärlek i det hatet jag omringas av. Så mycket gemenskap och värme. De som stått bredvid har sträckt ut sina händer och hindrat mig från att drunkna. Räddat mig när jag inte velat rädda mig själv. 
Det har stöttat och hoppats. Hoppats och velat. Velat och försökt. Försökt och lyckats. 
Jag har sett frustrationen i dem lika mycket som de har sett förtvivlan i mig. 
Vi har kunnat falla tillsammans. Vi har kunnat resa oss tillsammans. 
Om jag måste nämna en sak som jag är glad över med den här förbannande resan så är det just det. 
Att jag har fått bekräftat att även när jag hatat mig själv som allra mest har de ändå alltid älskat mig ännu mer. 


Kommentera inlägget här: