TidsLiv

Språkets makt är underskattat. 

Vi har fått det bästa av två världar. 

Vår svaghet är också vår styrka. Styrkan är också vår svaghet. Akilleshälen. 

Vår organism vill överleva till varje precis och vårt huvud kommer att tala om för oss hur vi ska gör det. Den kommer peppra oss med värdelösa råd. Allt för att inte komma i kontakt med det äkta. Den sårbarheten som vi alla bär på. Som egentligen är själva definitionen till att vara människa. 

Den kommer att se det som en bättre idé att ta till våld, alkohol, tabletter, sex, spel än att konfronteras med det som kan gömma sig i känsloregistret. 

Vi flyr rädsla, sorg, skam, skuld, äckel.

Den kommer att ladda betydelselösa ting i förhoppning att slippa. 

Den kommer få oss att kunna känna oss otrygga även när vi är i säkerhet. 

Den gör det för att den vill att vi ska klara oss. 

Den är vår hjälte men den kan också ta död på oss. 

För vi kommer springa. Vi kommer fly. Vi kommer göra det den säger åt oss. Oavsett.

Den kommer presentera det som lösningar på problemet. De kommer kännas sanna men det är dem inte. Men vi är redan så upptagna med att hänge oss åt undvikandet att vi missar den egentliga räddningen. 

Vi gör det till varje pris. Vi drar det hela vägen. 

Vi skadar oss för att slippa. 

Vi säljer oss för att slippa. 

Vi svälter oss för att slippa. 

Vi tar i slutändan till och med livet av oss för att slippa. 

Vi gör allt vi kan för att slippa saker som känns jobbiga, men som i realiteten, egentligen, är helt ofarliga.