TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Ditt och mitt.

Kategori: Allt det andra

(null)

Jag har lagt mitt hjärta med ditt namn i en liten ask i min garderob. Ofta plockar jag fram den. Stryker med fingrarna över det ingraverade namnet som bär mina hjärtslag. 
Förkrossad och förälskad. Förälskad och förkrossad. 
De ligger så nära varandra att man i gryningen ljus inte kan skilja dem åt. 
Så jag blundar och balanserar på den sköra tråden mellan hopp och förtröstan. 
Tårarna och skratten. Livet och döden. 

När det är som mest smärtsamt så försöker jag hålla fast vid det vackra jag fått uppleva. 
Privilegiet i att få älska och bli älskad. 
Den himlastormande kärleken som gjorde mig till den lyckligaste människan på den här planeten. Tryggheten du klädde min hud i och lugnet som du byggde runt min varelse. 
Jag visste alltid vad du kände för mig för att det stod skrivet i dina ögon. 
Det kan aldrig bli mer sant än så. 
Det kan aldrig göra mer ont än så. 

Ödet har diktat klart boken om vårat liv och jag vill läsa slutet. 
Ändå är tiden min bästa vän. 
Jag kan inte forcera något. Varken mig själv, dig eller oss. 
Är det menat så kommer våra hjärtan att slå i samklang igen. 
Om inte, så kommer jag att sörja det fantastiska som hade kunnat bli.
Men glädjas över det fantastiska som fick vara. 
Hur ont det än gör nu, hade jag aldrig velat ha något ogjort. 






Kommentera inlägget här: