TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Det liv vi lever.

Kategori: Allt det andra

(null)

Ingenting händer. 
Jag står vid en sjö. 
Den är frusen. Inte till botten men på ytan ligger ett tungt skikt av kristall. 
Det är stilla. Lugnt. 
Ingenting händer. 
Men på insidan har jag redan dött två tusen gånger. 

Ingenting händer. 
Jag sitter i mitten av skrattets center. 
De välbekanta ansiktena, de jag älskar, ler mot mig och jag ler tillbaka. 
Det är gemytligt, mysigt. 
Ingenting händer. 
Men på insidan skriver jag mitt testamente. 

Ingenting händer. 
Vi kör på en landsväg. Musiken står på. 
Solen lyser in genom framrutan. 
Det är behagligt. Stilla. 
Ingenting händer. 
Men på insidan är varenda muskel beredd på attack. 

Ingenting händer. 
Vi promenerar i staden. Våra händer är sammanflätade. 
Det pratas om något oväsentligt. 
Det är vardagligt. tryggt. 
Ingenting händer. 
Men på insidan genomscannas all omgivning av efter fara. 

För den som alltid är rädd finns inga säkra platser. 
För den som bär sina upplevelser som tyngder av bly så är ingen situation säker. 
I det vackra hittar vi det fula. 
I det lugna märker vi det farliga. 
Ständigt i givakt. Redo för att fly. Fäkta. Slåss. Dö. 
Alltid ett försök att överleva.
Aldrig ett försök att bara leva. 


Kommentera inlägget här: