TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Är det möjligt.

Kategori: Min historia, PTSD

(null)

Okej. 
Det är såhär det går till alltså. Livet. Det bara kastar svårigheter på mig och jag ska stå pall. Ska parera. Överleva. Allting sker samtidigt och jag ska lyckas navigera i denna turbulenta tillvaron. Helvete. 
Finns det inga gränser? Det borde verkligen finnas gränser. 
Torsdag - Besked om datum för förhör. Depraveringstillstånd totalt. 
Fredag - Självvald exponering. Så in i helvete jobbigt. 
Lördag - Närkant med förövare. Kaos. 

Det är så svårt att finnas till och hantera alla känslor som fullkomligt exploderar inuti mig. Att försöka vara lugn i en värld som är helt skakig och ostadig. 
Just nu är allt avstängt. Jag kan liksom inte sortera i allt det här. Det är för mycket, för svårt, för jobbigt, för påfrestande. Och när allt verkligen händer samtidigt så blir det omöjligt att klara av det. Så jag har stängt av. Stängt ner. 
Jag vet att det inom mig fullkomligt viner av rädsla, sorg, skräck, ledsamhet, frustration, uppgivenhet, men jag känner inget av det. 
På ytan är jag lugn. 
Där inne står allt i lågor. 


Kommentera inlägget här: