TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Stopp på aktivitet.

Kategori: Depression

(null)


Jag är helt svart under ögonen. 
Det ser ut som att jag inte sovit på månader. År. 
På ett sätt har jag nog inte gjort det heller. 
Mina nätter är kantade av mardrömmar. Jag vaknar upp skakandes. Somnar om. Och vaknar sedan upp på exakt samma sätt. Varenda natt är som en deja vú av den förgående. Ofta vill jag bara skrika rätt ut i intet. Ropa så högt att varenda människa hör och kan hjälpa mig ur det här. Men mina läppar är förseglade. Jag ligger istället tyst och håller upp min skakande hand framför mig. Ser konturerna i mörkret. Mina fingrar som är lätt böjda, krokiga, och vägrar sluta röra sig. 

Varje gång någon frågar "Har du sovit gott inatt?" Vill jag skratta. 
Min tomma blick och mina svarta ringar, som slingrar sig likt en utspädd kajalpenna runt min själs spegel, säger tillräckligt. De får bära svaret. 
Ett tag förde jag dagbok över nätterna, någon slags statistik. Men det blev till slut lönlöst eftersom kurvan, eller den väntade kurvan, bara var ett rakt streck hela tiden. 

Att möta mig själv gör ont. Jag ser hur det här påverkar mig, bokstavligen. Inte bara det psykiska tar stryk. Kroppen värker. Allt är stelt. Ögonen svider. Huvudvärk är mer regel än undantag. Illamåendet gör att intag av föda blir ett projekt i sig. 
Det är ett otacksamt arbete det här med att jobba med sig själv. Som att jag måste brytas ner för att kunna byggas upp. Men jag vill så gärna. 
Varje dag är en kamp. 
Mot livet. 
För livet. 


Kommentera inlägget här: