TidsLiv

Du kom in i mitt liv och satte eld på det. 

Det lidande som du har skapat kommer jag aldrig kunna att omsätta i ord. 

Att säga att jag hatar dig är inte i närheten av verkligheten. Det är inte ens i samma universum. 

För det handlade inte bara om där och då. 

Det är mer vad det gör med mig här och nu. 

Ditt skadande slutade inte bara för att du slutade. Det har levt vidare sedan dess och det lever inom mig. Jag har upprätthållit den tortyr du utsatte mig för. 

Har fortsatt att plåga mig. Sarga mig. Åsamka mig smärta. 

Jag vill dö. När jag tänker på vad du har gjort mot mig så vill jag dö. 

Du har brännmärkt mig för all framtid. Hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig att bli fri. Du kommer alltid att ha rört vid den här kroppen. 

Den har en gång varit i ditt våld. 

Du är ett monster. En demon. 

Du är inte mänsklig. 

Inte en human människa behandlar någon så. Du bär något fel i dig. En defekt. 

Något som aldrig kan tas bort. 

Lika mycket som du brännmärkt mig så har du också brännmärkt dig själv. Din handling går inte att göra ogjord och den kommer alltid att berätta om vad du är för person. Vad du är kapabel till. 

Du är djävulen personifierad. 

Jag hoppas du får allt du förtjänar. 

Du kom in i mitt liv och försökte släcka branden. 

För första gången fick jag känna på hur äkta kärlek kändes. Jag fick lära mig om lugnet som infinner sig när man litar på någon med hela sitt väsen. 

Hur det var att veta att i din närhet skulle jag aldrig uppleva smärta. 

Du skulle aldrig skada mig, aldrig såra mig. 

Jag kunde se in i dina ögon och se hur mycket du älskade mig. 

Vi talade med varandra på ett annat plan. Våra kroppar sammanflätades till en och jag har aldrig varit så till freds med livet som när jag befann mig i dina armar. 

Du ömmade så för min själ och gjorde allt i din makt för att jag skulle vara lycklig. 

Du var motsatsen till allt det jag kände till. Den trygghet som du skapade trodde jag inte fanns. 

Jag ansåg mig inte vara värd dig, inte vara värd att få uppleva förälskelsen.  

Men du motbevisade mig gång på gång. Innerlig i dina försök att övertyga mig om vad jag betydde. 

Det bestående, orubbliga, självklara betydelsen som jag innebar bara genom att finnas till. 

Det du gav mig kan jag aldrig helt beskriva. 

Det är något som har klätt min hud och som fyllt mitt hjärta. 

Du är lycka personifierad.

Jag hoppas du får allt du förtjänar.