TidsLiv

Försök inte klara dig. 

Inget tar så mycket på krafterna. Inget är mer själsdödande. 

Klara dig inte. 

Bit inte ihop. Bryt ihop istället. 

Stå inte ut, pusta ut. 

Låt allt det som känns, som vill kännas, som du inte vill kännas vid - få kännas. 

Kasta dig ut i det hav av tårar som väntar på att få bli hörda. 

Andas in varje tillstymmelse till smärta. Acceptera minsta tecken på värk. 

Det kan verka förödande men det är räddningen. 

Sök där det gör som mest ont, det är där du finner kärnan till ditt lidande. Leta bland fasader och påklistrade leenden. Titta efter det i dina försök att vara alla till lags eller i din längtan efter bekräftelse, den du är villig att göra vad som helst för. 

Var inte främmande för det fula, räds inte över ditt beteende, det du möter kommer inte vara vackert - Men det kommer vara ditt. 

Det är upp till dig att göra något med det. Impulsen kommer vara att få bort det, men det är bara kortsiktigt. För att nå det långsiktiga målet måste du lära känna smärtan. Förstå hur den fungerar, när den kommer, varför den kommer, hur den tar sig uttryck. Intressera dig för din egen dödlighet, närmare total utlämning kan du inte komma. Närmare livet kan du inte komma. 

Minns tidens förgänglighet. Så fort något föds kommer det också en dag att dö. 

Var inte rädd för det. 

Frukta istället ett liv utan känslosvall. 

Gör allt du kan för att inte bli känslokall.

Rikta din uppmärksamhet inåt. 

Lär känna din själ. Det är ett möte som aldrig kommer vars förgäves. Tid, aldrig spilld. 

Slopa den stela uppsynen, tvätta bort det falska leendet. Ingen tror ändå på dina charader, allra minst du själv. 

Möt sanningen. Den kommer möta dig halvvägs.  

Försök inte bara klara dig. Förlora dig istället i den korta stund vi kallar liv. 

Upplev allt. 

Var med om allt. 

Var allt.