TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Går aldrig tillbaka.

Kategori: Behandlingshem, Dissociering

(null)

Vad är det du ser? Vad är det du vet? 
Vad är det du uttyder i den darrande rösten och de skakiga händerna. Vad är det du märker i de förgörande meningarna som gör att du ändå övertygad. 
Vad läser du in i tårarna och skriken. Vad kan du veta efter att ha sett en stapplande kropp färdas fram och tillbaka genom tiden. 
Vad är det du ser? Vad är det du vet? 

Är det den flackande blicken eller den hopkrupna torson som ger dig svar. 
Finns det i rädslan eller i tvekandet? Hörs det genom tvivlet. Syns det i själens spegel. Hur är mod klädd? I vilka färger syns styrkan? 
Framträder det i samma ögonblick som ytterligare ett steg ska tas eller fanns det där hela tiden. Var du någonsin orolig eller kunde du hålla kvar blicken mot horisonten.
Såg du ett mål där andra såg hinder? 
Fann du svar när vi andra ställde frågor? 
Vilken fas gjorde dig säker. Vad hände, vad gjorde, vad sas?
Hur kan du veta? Vad är det du har sett? Vad är det du vet? 

Dela med dig till den själ som fortfarande famlar. Fyll den kroppen med hopp och förtröstan. 
Fläta samman framtiden med det förflutna och återge bilden. 
Berätta om din övertygelse. Ge av din kunskap. 
Fatta tag om de axlarna som skälver och tysta klagoropen med din ömhet. 
Skänk lugn. Förbarma dig över tårarna. 
Du vet något. Du ser något ingen annan ser. 
Vad är det?
Berätta för mig så att jag kan få sova lugnt inatt. 
Tala om för mig så att jag kan få vila i dina ord. 
Säg mig, 
Vad är det du ser? Vad är det du vet? 




Kommentera inlägget här: