Förklara fred med det som var.
Kategori: Behandlingshem, PTSD
Jag ska skriva ner det. Bokstavligen skriva ner det.
Första sekvensen.
Ord för ord. I jag-form. Första person singular.
Utan broderingar, inga värderingar, inget filosoferande. Bara rätt upp och ner vad som hände. Det ska vara kliniskt. Rakt. Svart på vitt.
Det är precis så som jag absolut inte vill skriva. Precis så som jag absolut inte vill förhålla mig till den här historien. Jag vill linda in det. Jag vill använda metaforer och liknelser.
Allt för att slippa prata klarspråk.
För jag är rädd för sanningen. Jag flyr verkligheten.
Jag förstår vart han vill komma. Jag fattar vad han är ute efter. Kan lista ut vad det är som kommer härnäst. Jag ska skriva ner det. Sedan ska jag läsa upp det.
Ord för ord. I jag-form. Första person singular.
Det blir en del i min exponering.
Denna förbannade, förbaskade, fasansfulla exponeringen.
Den jag hatar. Den jag dör av.
Men den jag också, jävligt nog, inte kan överleva utan.
