TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Dimman lättar.

Kategori: Depression

(null)

Finner tröst i de strilande dropparna. 
Känner samhörighet med himlen som öppnat sig. 
Tänker att jag är lika stark i mina steg men också lika svag i min frammarsch. 
Jag lämnar inga skador bakom mig. 
Jag bär allt som varit och som någonsin kan bli. 
Blir ståendes vid ruinens brant och pratar högt med mig själv. 
Förväntar mig inget svar men finner ändå lösningen på allt det som knutit sig längs mina bäckar. 
Det finns något stort i mitt jag. 
Något enormt i den späda kropp som hankar sig fram. 
Jag vägrar ge upp. Vägrar ge med mig. 
Ska jag dö tänker jag göra det med flaggan i topp. 
Som en krigare.
Som en segrare. 
Som jag själv. 



Kommentera inlägget här: