TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Öppna ögonen och vägra se.

Kategori: PTSD

(null)

Jag vill ta dig med. Hit. Till den platsen. Där döden och livet är så nära varandra att man känner vinddraget. Där man försiktigt måste balansera för att inte falla över. Men där man också är så förvirrad över vilken sida man vill falla till att man vinglar ännu mer. För det är inte tydligt. 
Livet. Eller. Döden. Ovetandes om vilket som är rätt och vilket man mäktar med. 

Jag vill ta dig med. Hit. Till den dagen. Där efteråt aldrig skulle bli som förut. Då det blev omöjligt att gå tillbaka till en vardag för att den dagen för alltid skulle markera en ny era. En tid då svårigheternas sanna jag trädde fram och vägrade sedan att gå. Fast besluten att förändra allt det som någonsin kallats för trygghet.  

Jag vill ta dig med. Hit. Till den stunden. När det sista andetaget är på väg att lämna lungorna. Då kroppen är omedveten om den någonsin kommer att få känna syret igen. Då hjärtat förbereder sig för den eviga vilan. Hjärnan har börjat stänga ner. Sinnet försvinner bort och själen börjar sakta lämna jorden. 

Jag vill ta dig med. Hit. Till detta ljuset. Kontrastens pärla. 
Där skönheten är lika skör som kristall. 
Jag vill att du ska se när det lyser som allra klarast. 
För att du ska förstå när det mörknar


Kommentera inlägget här: