TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Du är ett svaret på mörkret.

Kategori: Dissociering, PTSD

(null)

Dig kommer jag ihåg. 
Dig minns jag. 
Du har passerat mina mardrömmar, du har varit skådespelare i mina flashbacks. 
Du har återfunnits i mina tårar och ditt namn har kunnat tydas i mina skrik. 

Dig kommer jag ihåg. 
Du tog mina händer och tejpade fast dem i balkongdörren. Du drog varv efter varv trots att det egentligen var onödigt. Jag skulle ändå inte röra på mig. Sedan gick du bärsärkargång över min kropp och glömde helt bort att jag var en människa. Att mitt hjärta slog, att min hud kunde känna, att mina ögon kunde se, att jag fortfarande levde. 
Jag fanns inte för dig längre och ärligt talat så fanns jag inte för mig själv heller. 
Du gjorde mig till ett ting och jag gjorde mig till ett ingenting. 

Sedan har du kommit och gått i mitt liv trots att vi egentligen aldrig mötts igen. Ändå har du dykt upp och skrämt livet ur mig. Fått mig att falla till marken, fått mig att krypa  ihop i en liten hög, fått mig att fly över fälten, fått mig att vara övertygad om att jag är tillbaka där igen. 
Och att du är tillbaka där igen. 

Jag glömmer inte. Jag kommer aldrig glömma. 

Dig kommer jag ihåg. 
Dig minns jag. 
Dig kommer jag ihåg. 


Kommentera inlägget här: