TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Stulen frihet.

Kategori: Min historia

(null)

Vad finns det att säga? 
Jag står mållös i detta virrvarr som är mitt liv. 
Att allt kan ställas på sin spets så fort. Att det helt plötsligt kan tillta så mycket att hela havet stormar. Jag vet inte hur jag ska reagera. Känna. Tänka. 

Det är åt helvete. Så mycket vet jag.
Den arrogansen som han förmedlar genom att inkräkta på min mark.
Den nonchalans han visar upp genom att helt ignorera de ord om att jag vill slippa hans urna i min närvaro. Han bara klampa över allt det. 
Han har kränkt mig förut. Och nu har han kränkt mig igen. 
Första gången var jag åtta år. Den här gången är jag tjugoåttaår. 

Det verkar inte finnas någon hejd på vad den här människan är kapabel att göra för att förstöra mitt liv. Förinta min självkänsla. Rasera min trygghet. Kapa rätten till min kropp. Stjäla min barndom. 
Det smärtar mig att han aldrig kommer att förstå det lidandet han har varit med och skapat. Det gör mig förbannad att han är villig att upprätthålla det. 
Allt för hans egen vinning. Såklart. Allt är i hans eget intresse. Han har inte ens kontaktat mig men smyger ändå in i mitt hus för att prata med mina föräldrar om mitt liv. Det borde inte förvåna mig egentligen. Ändå blir jag så besviken på mänskligheten och på vissa människors agerande. 
Skriker ut i tomma intet "Har de ingen skam kroppen" men inser precis när orden lämnat mina läppar att,
 - Nej. De har ingen skam i kroppen. Den har de planterat i min istället. 




Kommentera inlägget här: