TidsLiv

Han var här. Fattar ni? Han var här, i mitt hus.

Han kom hit, till mitt barndomshem. Han ringde på min dörr och bad om att få prata med mina föräldrar. Sedan satte han sig nere i mitt vardagsrummet, i min soffa och sa till mina föräldrar att jag ljög. Att inget av det jag sagt var sant. Han sa till min mamma och pappa att jag inte talade sanning. Att dessa anklagelser som jag kommer med nu är påhittade. Uppdiktade. Tagna ur intet. 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen? Jag löses upp och försvinner. Hjälp mig från jordens yta. Jag tar inte mer. Jag klarar det inte. 

Kanske att han har rätt? Tänk om han har rätt? Tänk om allt är lögn.

Allt är bara i mitt huvud. Allt är min fantasi. Plötsligt vet jag inte längre. 

Han försökte övertala mina föräldrar, han lyckades inte. 

Men indirekt försöker han övertala mig. 

Och jag tror att han lyckas. 

Allt går sönder. 

Helvete.