Vi som tror.
Kategori: Behandlingshem
Klart att man påverkas.
Det värker i mig när jag ser hur någon annan lider. Jag känner med den personen så oerhört mycket.
För jag ser mig själv i deras panik.
Hör min röst i deras skrik.
Ser mina tårar i deras tårar.
Känner min rädsla i deras rädsla.
Spegelneuronerna firas av i en konstant salva. Golvar mig. Slår på mina cylindrar så att jag blir lika nedbruten som skeppet som precis sjönk framför mig. Vi drunknar tillsammans fastän vi är var för sig.
Men vi delar något, vi som bor här.
Inget jag någonsin hoppades behöva dela med någon.
Inget jag någonsin velat dela med någon annan.
Likt förbannat är vi här. På samma plats. Med liknande öden. Livet har fört oss till Sveriges södra kust där vi försöker plocka upp spillror av våra forna liv.
Så vi har det gemensamt. Det jobbiga, hemska, fasansfulla, trasiga.
Men vi har också en annan sak gemensamt.
Vi försöker alla läka. Vi jobbar med oss själva och det vi varit med om. Vi vill förändra. Vi vill förbättra. Vi kämpar som fan för att bara ta oss igenom dagen för att vi vill så gärna må bättre. Vi vill så gärna.
Vi är här för att vi tror på att vi kan få ett annorlunda liv.
Ett liv värt att leva.