TidsLiv

Var är du? Vilsna själ. 

Letar du dig hem eller säker du dig vilse?

Längre in i det träsket.

Har du fastnat där?

Sjunker ner i det bottenlösa djup som är fyllt av ännu mer av det du redan bär på 

Går du dit. Dit ingen hittar tillbaka?

Hittar du vilse?

Vet du vägen dit? 

Vi letar efter dig. I världen och i våra sinnen. Omfamnar det vi fortfarande minns som alldeles nyss. Det som var alldeles nyss. Ser ditt leende. Undrar i efterhand om det var falskt. 

Skrattade du på riktigt? Nån gång? Jag hoppas innerligt det. 

Jag hoppas också, med hela min själ, att du vet var du befinner dig och att du vill vara  där av en anledning och att du sedan kommer tillbaka.

Först den dag då du är redo. 

Det gör för ont att tänka att du försvann redan på torsdagen. Försvann härifrån. Från hemmet, platsen, världen, livet. När som helst kommer du att vandra in på gårdsplanen och vi kan andas ut. För vi är så många som undrar, bryr sig, engagerar sig i att hitta dig. Vad som än har hänt så kan vi lösa det, men då måste du komma tillbaka. Och det förutsätter att du fortfarande andas. 

Snälla säg att du gör det. 

När vilse hittat dig klart. 

Kom hem till oss. 

Till hemmet, platsen, världen, livet.