TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Andas i ett vakuum.

Kategori: Dissociering, PTSD

  

Är jag en människa? 
Syns jag? Finns jag? Hörs jag när jag pratar? Går det att se när jag rör mig? Lägger någon märke till att jag andas? Saknar någon mig när jag är borta?  Reagerar någon om jag skriker? Agerar någon om jag faller ihop? Lyssnar någon när jag säger nej? Slutar någon skada mig om jag skadas? Torkar någon mina tårar om jag gråter? Bryr sig någon om vad jag tycker? 

Går det fortfarande att leva om livet försökt att döda en? Går det ändå att bli lycklig när sorgen är det enda som känns? Går det ändå att bli hel om själen är i tusen bitar? Går det ändå att finnas fast hjärtat slutat slå? 

Om jag blivit skändad, skadad, sargad.
Blivit behandlad som ett objekt, ett ting, ett föremål
Fått veta att jag inte spelar någon roll, inte är viktig, inte räknas. 
Känt mig osynlig, värdelös, defekt.
Om jag aldrig känt mig verklig eller mänsklig. 
- Är jag fortfarande en människa? 


Kommentera inlägget här: