TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Det speciella i dig.

Kategori: Allt det andra

 

Idag har jag givit allt. 
Samtidigt som jag har haft allting kvar. 
De ord som lämnat mina läppar och byggt bo i hennes inre tillhör fortfarande mig lika mycket som de tillhör henne. 

Smärtan har fått existera på samma premisser som alla andra känslointryck. 
Vi har inte förnekat något att få finnas. 
Tvärtom.
Vi har, i skenet av smältande stearin, tillåtit livet få ha sin stilla gång.
Sett till det privilegiet det har varit att få vara med.
Att få vara tillsammans.
Att få vara vid liv. 

Fanns det en gårdag där vi försökte bota sorg med tystnad, är den borta nu. 
Fanns det en morgondag där vi försökte förutspå nästa andetag, är den borta nu.

Min strupe har blottats.
Mitt blod har spillts. 
Alla tårar som torkat på kinderna är numera bortstrukna av hennes sköra inställning till livet. 
Till omvärlden.
Till lyckan.
Till mig. 





Kommentera inlägget här: