TidsLiv

Det här är bloggen för dig. Och för mig. Här ska vi kunna mötas i det hemska som förenar oss. Det kommer att handla om upprepade övergrepp, sex som självskadebeteende och vägen tillbaka. För dig. Och för mig.

Låt alla få beskåda underverket.

Kategori: Min historia

(null)

Vem ska laga mitt brustna hjärta? 
Vem ska ta hand om mina blödande sår? 
Vem ska förgöra all smärta? 
        
De säger att tiden läker alla sår men tiden går och inget händer. 

Tålamod är en dygd.
Svältfödd på närhet. 
            
Kan låta fingertopparna spela över min hud och undra vart dina händer befinner sig just nu. 

Sedan försöker jag tänka bort dina andetag mot min panna. 
                

Vill inte minnas din famn. Trots att jag törstar efter att få vara dig nära. 
Jag är rädd för att skriva om dig.
Rädd för hur ont det kan göra. 
Samtidigt är du ständigt i mina tankar. 
Så du borde få bli förevigad på papper också.
Jag har inte vokabulär föra att beskriva vad det gör mig med mig att vi inte längre talar samma språk. 
                    

Jag saknar register för att förklara. 
Du är allt. 
Men du måste ta mindre plats. 
                        
Mitt mående måste komma först. 
Det förstod du långt innan jag gjorde det.
        
Jag fattar långsamt men känner enormt. 
                            
En dålig kombination. 
Ändå andas jag. 
            
Ändå kämpar jag. 
                                
Jag tror det betyder att jag håller på och överlever. 
Jag hoppas det i alla fall.
                                    



Kommentera inlägget här: